"Det som inte dödar mig gör mig starkare"(Friedrich Nietzsche)

En av de idéer som påverkat mig de senaste åren är den om antifragilitet. Mannen bakom heter Nassim Nicholas Taleb och är en före detta optionstrader som numera sysslar med lite av varje inom slump och osäkerhet. En av hans böcker i den mycket läsvärda incerto-serien heter just "Antifragile" och behandlar detta ämne.

Tanken är att det finns saker som är robusta och som inte förändras när de utsätts för påfrestningar, exempelvis stenar eller silverskedar. Man brukar säga att motsatsen till robust är ömtålig eller fragil, d.v.s. saker som lätt går sönder när de utsätts för påfrestning. Hit kan man räkna ting som porslinskoppar och skålar av glas.

Robust

Ömtålig/fragil

Taleb menar dock att motsatsen till fragil inte alls är robust utan antifragil. Här kan man ju fråga sig vad det skulle göra för skillnad men som vi snart ska se är det inte alls samma sak. En antifragil sak klarar nämligen inte bara av påfrestningar utan blir faktiskt starkare utav det. Det mest uppenbara antifragila är kanske kroppens muskler. Det är sedan länge känt att påfrestning leder till att de blir starkare(vad det beror på verkar dock vara mer oklart).

Taleb menar vidare att denna egenskap finns på många fler ställen och där den inte finns bör den eftersträvas. Hans poäng som jag tolkar den är att saker och system i samhället bör byggas upp efter denna princip. Man ska inte vara rädd för mindre svängningar(volatilitet) och rörelser i exempelvis konjunkturen då detta på sikt stärker ett sådant system. Ett fragilt system däremot gillar inte volatilitet och slås sönder av svängningar. Taleb är mycket kritisk till dagens ekonomiska system som blir allt mer sammanlänkat världen över vilket får enorma konsekvenser när det dyker upp problem på ett ställe(det är bara att titta tillbaka på senaste 25-30 åren). För att bygga antifragila system krävs decentralisering och mindre enheter. Då blir varje enhet fragil men systemet som helhet blir antifragilt.

    

Det här konceptet gäller naturligtvis inte bara ekonomi utan kan appliceras på det mesta i vår omvärld. Saker som gillar volatilitet är alltså kort sagt antifragila medan de som inte gör det tvärtom är fragila.

För att applicera detta kan man tänka att man ska göra saker med stor uppsida och liten nedsida. Ett exempel på ett applicerbart område är investeringar. Taleb nämner den så kallade skivstångsstrategin som går ut på att man ska ha en stor del av sina tillgångar i väldigt säkra papper(ex statsobligationer) och en mycket liten del i högriskpapper. Detta leder till att man har chans till hög avkastning på högriskpapprena samtidigt som man inte kan förlora mer än den lilla delen. Taleb menar att dessa typer av strategier är de enda där man kan manövrera risken. Man kan alltså inte med exempelvis portföljvalsteori bestämma risken då sådana typer av teorier missar att beakta extremt ovanliga händelser(finanskriser etc.) som på mycket kort tid kan radera ut allt man har.

Ovan ses en bild som illustrerar vad jag menar. Vad jag har skrivit om i det här inlägget är naturligtvis bara en kort introduktion och det finns all anledning att återkomma till detta då mycket i vår omvärld dessvärre går mot mer fragilitet istället för antifragilitet.