En värld av val

Att välja handlar först och främst om att välja bort.

Kontrafaktiska händelser

Jag har länge fascinerats av kontrafaktiska händelser, händelser som mycket väl kunde ha inträffat men som stannat vid att bara vara hypotetiska. Det ligger något mystiskt över dem eftersom de faktiska historierna ses som de enda rimliga och sanningar följer av dem medan det kontrafaktiska inte tas på allvar trots att det ofta var en hårsmån från att inträffa. 

När någonting händer bildas det genom våra sinnen en konkret bild av händelsen inne i våra huvuden. Vår värld kan i någon mening sägas vara sammansatt utav delar från händelser vi varit med om eller på olika sätt hört talas om. Med lite ansträngning kan vi sedan använda dessa delar för att bygga upp hypotetiska scenarion och skapa berättelser som ännu inte ägt rum. Dessa alternativa historier tycks dock inte få alls samma utrymme som de verkliga vilket kanske inte är så konstigt egentligen. Vi lägger alltså nästan all vikt vid faktiska händelser medan vi har mycket svårt att tänka kontrafaktiskt. 

Att tänka helt nytt i absolut mening blir således omöjligt och av detta följer att världen bildar världens gränser (Ludwig Wittgenstein förklarade detta genom flertalet satser i "Tractatus").  

Resultat före process

Detta kan tyckas vara ett rent hypotetiskt problem eftersom det viktigaste borde väl vara det som verkligen händer. Det är visserligen ofta sant men dessvärre tenderar hypotetiska problem att längre fram bli verkliga. Det lär bero på att många av våra problem har liknande karaktär och dyker därför upp om och om igen (detaljerna är nya men principerna desamma). Av rent slumpmässiga skäl kan dock konsekvenserna av våra lösningar bli radikalt annorlunda från en gång till en annan (därav blir kontrafaktiska händelser relevanta).

Av just detta skäl är det mycket olyckligt att vi är extremt resultatinriktade i de flesta av våra verksamheter. Processen fram till resultatet ägnas oproportionerligt lite uppmärksamhet och så länge saker och ting går vägen tycks det heller inte finnas anledning att fundera över det närmare. När det inte går vägen studeras kanske processen något mer ingående men en korrekt process väger väldigt sällan upp för ett dåligt resultat. 

Vi bryr oss helt enkelt inte särskilt mycket om att förutsättningarna kan ha varit särskilt gynnsamma eller ogynnsamma under den aktuella processen vilket givetvis lockar människor till höga chanstagningar och användande av alla former av medel. Blir man aldrig utvärderad efter processen kan ju den faktiskt få se ut hur som helst. Eftersom extrema resultat ofta är följden av stort risktagande blir det naturligt att även i fortsättningen agera som de mest framgångsrika. Vid en sådan här situation missförstås lätt processen för enklare än vad den i själva verket är och korrekta slutsatser inuti modeller blandas ihop med själva modellens validitet. Det är med andra ord bättre att känna till bristerna för själva modellen än att behärska modellen inifrån. Det spelar ingen roll hur rätt du räknar om modellen inte stämmer med verkligheten. Det bör väl som vanligt påpekas att fokus bör ligga på situationer där insatserna är höga eller okända, men att veta vilken typ av situation man står inför tillhör i allra högsta grad processen.

Valens dilemman

Man kan fråga sig vad kontrafaktiska händelser har med val att göra men faktum är att val och kontrafaktiska händelser är två sidor av samma mynt. När du står inför ett val tänker du igenom vilka alternativ du har och väljer sedan det som av någon anledning tilltalar dig mest. De alternativ du inte väljer blir då automatiskt kontrafaktiska och det mesta av fokus hamnar på det val som faktiskt har gjorts. 

De flesta känner naturligtvis till att man när man väljer så väljer man samtidigt bort något annat. Dessa beslut ställs vi inför hela tiden både när det gäller pengar och tidsdisposition. Det är troligtvis nödvändigt att vi inte fullt ut inser vidden av våra beslut, det hade i längden blivit outhärdligt att ständigt tänka över sina val och dess konsekvenser. Men samtidigt är det bra att i bakhuvudet försöka att inse konsekvenserna innan man handlar allt för drastiskt. Privat är det oftast av mindre intresse eftersom ingen annan eller i alla fall väldigt få blir drabbade av dina beslut. Då kan det till och med vara en fördel för välbefinnandet att inte fundera alltför mycket.

Saken kommer i ett helt annat läge när det gäller större sammanhang och beslut. Det är exempelvis väldigt enkelt att som medborgare högljutt kräva både det ena och det andra av de styrande utan att tänka efter. Man inser helt enkelt inte i tillräckligt stor utsträckning vilka val de som fördelar resurserna står inför. På grund av detta blir vissa typer av frågor till allmänheten helt värdelösa.

Skulle du vilja att det satsades mer pengar på vård och omsorg?

Vill du att det satsas mer på skolan?

Spontant vill de flesta svara ja på alla sådana här frågor, självklart ska det satsas på så här viktiga saker. Tyvärr betyder ju dessa val att man väljer bort något annat. Man kan här invända att det finns win-win-val men i praktiken kan man misstänka att de är mer sällsynta än vad vi tror. Satsar man exempelvis på skolan blir det alltså i praktiken mindre resurser över till något annat, det är ett faktum. Det är detta jag menade när jag tidigare skrev att kontrafaktiska händelser är lite otäcka. Beslut både räddar och dödar människor men till skillnad från det vi konkret kan se så blir de nästan aldrig uppmärksammade. Ett beslut om forskning på ett visst medicinskt område dödar sannolikt människor som drabbas av åkommor utanför detta område eftersom resurserna där blivit mindre eller uteblivit. Detta bör man tänka på innan man högljutt kräver resurser av en begränsad kaka.

Detta gäller på alla ställen där det bara finns en viss mängd resurser att tillgå, nästan överallt med andra ord. Ju närmare beslutet man sitter desto större prioriteringsproblem blir det eftersom man ser alternativen på ett annat sätt. Politiker måste till exempel försöka förstå alternativen och väga för och nackdelar mot varandra. Det är en mycket tuff uppgift eftersom det ofta förekommer påtryckningar från olika håll från folk som inte har samma ansvar för prioriteringarna. Det är dock över huvud taget nästan omöjligt att i mer komplicerade fall få en fullständig överblick över de alternativ som står till buds och vad de egentligen innebär. 

Politikens otillräcklighet

Även om de närmare makten ser alternativen lite klarare än många andra är det på inget sätt tillräckligt för rationella val i ordets rätta bemärkelse. Det är ett problem i alla valsituationer att även om valet är fritt behöver inte alternativen vara fria. Och även om vi ibland tror att alternativen är fria kan det vara en illusion. Att välja mellan "pest eller kolera" där alla alternativ är dåliga är ju också i någon mening fria val. Du är också exempelvis helt fri att välja vilken smartphone du vill använda men alternativen är inte direkt oändliga utan möjligheterna är begränsade.

Inom politiken är kanske möjligheterna i grunden obegränsade men i praktiken klarar vi inte av att ta ställning till hur många alternativ som helst (det är som sagt jobbigt att tänka kontrafaktiskt) vilket leder till att möjligheterna blir begränsade. Politiker såväl som oss andra tenderar också att tänka faktiskt och ta beslut efter gamla recept. Människan lever i tron att det som har hänt kan hända igen medan det som inte har hänt ej heller kan hända. Det är lite tillspetsat men den här tendensen finns i alla fall trots att det gång på gång händer nya saker runt omkring oss som får stora konsekvenser. Vi tycks aldrig lära oss detta faktum.

Som jag skrev tidigare innebär val att man väljer bort något annat vilket gör att där beslutsfattarna har stor makt och där de tar många beslut kommer intressen hela tiden att prioriteras bort vilket leder till missnöje bland de som drabbas. Därför bör en övertro på vad politiken kan åstadkomma undvikas och antal beslut minimeras, framförallt på vissa områden som rör människors privata förhållanden. I annat fall riskerar missnöjet att spridas till förmån för mer auktoritära intressen med stark handlingskraft och dunkla målsättningar. I grunden bör istället principer för människors frihet ligga, principer vilka makthavare inte har befogenhet att rubba.

Dessvärre är varken medborgare eller makthavarna själva medvetna om dessa begränsningar i tillräckligt hög utsträckning utan alltför stor tilltro sätts till politiken och vad den kan åstadkomma. Därmed inte sagt att den inte är viktig, bara att den är en del i ett mycket komplext system.

Observera att maktens elit inte generellt är obegåvade eller gör ett dåligt jobb, tvärtom är många mycket duktiga men uppdraget är från början behäftat med ytterst begränsade möjligheter (riskerna är dessvärre så gott som obegränsade).

Historien följer ingen snitslad bana (som vi kan uppfatta)

Jag har skrivit en del om det i tidigare inlägg men det tål att upprepas att historien inte följer någon slags logisk linje, det bara verkar så i efterhand. Därför är det det högst rimligt att åtminstone någon gång ibland fundera över kontrafaktiska händelser, de kunde lika gärna ha varit högst verkliga. Man ska också komma ihåg att från början små avvikelser kan få enorma konsekvenser längre fram. Ett taget beslut eller ett påskrivet papper kan om man drar det till sin spets radikalt förändra världen på samma sätt som en fjärils vingslag i Indien flera år senare kan orsaka en orkan i Förenta staterna (fjärilseffekten). Vi bör alltså vara ödmjuka inför att saker och ting kunde ha tagit och kan ta en helt annan vändning fortare än vi anar.

Jag vill avsluta med att jag inte på något sätt vet om världen egentligen följer vissa lagar och regler som på förhand bestämmer vad som ska ske i framtiden (determinism). Det kan, tvärtemot emot vad jag skrev tidigare, vara så att det faktiskt finns ett system för utvecklingen av allting men min poäng är att vi är så oerhört långt ifrån att känna till detta. Därför är inte frågan huruvida verklig slump finns eller inte särskilt intressant eftersom att vi ändå inte känner till dessa komplexa samband och måste således utgå från ovisshet. Tanken om determinism är inte relevant och ställer dessutom till med en massa praktiska problem som rör exempelvis den (o)fria viljan med dess konsekvenser. Mer om det här vid ett senare tillfälle.