Tillgänglighet - hjärnans förstoringsglas

Att styra människors exponering är att styra deras sanning.

Fakta och känslor

Att två flygplan avsiktligt kör in i två av världens mest kända byggnader i en av världens mest omtalade städer är mycket ovanligt. Händer något sådant får det en enorm uppmärksamhet, särskilt om den här staden råkar ligga i ett område som tillhör en supermakt och en världsbeskyddare (nåja, i alla fall enligt de själva).

När flygplatserna några dagar efter tragedin öppnade igen förblev de tomma till en början. Folk vågade helt enkelt inte flyga eftersom rädslan för att planet skulle bli kapat tog överhand. Det här är kanske inte så konstigt efter att man i en period ständigt blivit matad med bilder på brinnande skyskrapor. Dessvärre får den här typen av tankefel ofta mycket tragiska konsekvenser. Det är naturligtvis inte farligare att flyga efter en sådan här händelse än före, troligtvis är det snarare tvärtom.

Det visade sig att biltrafiken tiden efter attentatet ökade vilket i sin tur ökade antalet trafikolyckor. Man kan alltså på relativt goda grunder säga att terrorn i det här fallet inte bara skördade offer i rasmassorna på Manhattan utan även på landets vägar lång tid efter själva händelsen (det rör sig uppskattningsvis av flera hundratals liv bara i USA). Människor valde att ta bilen trots att det är betydligt farligare än att flyga vilket många "innerst inne" mycket väl vet om. Detta betyder att när känslorna är starka väger fakta lätt, även om informationen finns att få tag på. Saker som vi exponeras för ofta, i närtid eller som ger starka känslor förstoras på det här sättet upp i hjärnan och tas ofta för mer sanna än vad det egentligen är. Fenomenet kallas för tillgänglighetsheuristiken och är ett gammalt och väldokumenterat tankefel, men vad hjälper det!

Strunta i statistiken, berätta en historia

Folk som försöker påverka andra på olika sätt vet naturligtvis om ovanstående mycket väl. Politiska debatter där det rabblas mycket statistik brukar i allmänhet uppfattas som tråkiga, helt enkelt eftersom vi inte orkar att ta det till oss det som sägs. Vi lyssnar mycket hellre på starka och målande berättelser om enskilda fall vilka för beslutsfattandet i praktiken inte har något värde alls jämfört med statistiken.

Ett vitt papper med statistik från sjöräddningen på medelhavet borde exempelvis väga mycket tungt när jag intar åsikt i flyktingfrågan. En bild på en uppspolad död pojke borde absolut inte ha någon betydelse för åsikten om det stora hela. Ändå sker det rakt motsatta och jag är inte ensam, bilden påverkar mig mer än vilken genomarbetad avhandling som helst.

Konsekvenserna av ett sådant tänkande lär vara långt större än vad vi tror. Problemet hade varit betydligt mindre om vi klarat av att handskas med det men dessvärre visar det sig gång på gång att vi väljer den enkla vägen och låter tillgängligheten styra. Att hjärnan är lat är vid det här laget ingen hemlighet men det kan inte vara den enda anledningen, faktum är ju att det ofta är mycket svårt och krångligt att få fram korrekt information. I de lägena är det väl bättre att plocka fram det man har än ingenting alls eller?

Nej det är inte säkert utan som jag ofta kommer tillbaka till är en felaktig karta sämre än ingen karta alls. Är jag i Stockholm har jag hellre tomma händer än en karta över Göteborg, den ställer till det mer än den hjälper. Vi borde således säga eller tänka "jag vet inte" oftare än vad vi gör. Både för våran egen och andras skull.

- Jag träffade Barbro 73-årig sjukpensionär från Lycksele, hon fick knappt vardagen att gå ihop! Vi måste göra något åt den här situationen.

(Är hon ensam om detta eller är det något som är vanligt??)

- Våldtäktsvåg när allt fler ensamkommande pojkar med annan kulturell bakgrund kommer till Sverige! Vi måste ta en "flyktingpaus"

(Ehh??  Består vågen av fler än de mycket tragiska fall som tagits upp i media och har antalet våldtäkter verkligen ökat? Statistik??)

-Jag hör många företagare som allvarligt funderar på att sluta eftersom osäkerheten är så stor. Det här är ohållbart.

(Hur många har du träffat? Vilken typ av osäkerhet syftar de på?)

Meningarna är exempel på när man förstorar upp enskilda fall och för över dem till det generella fallet. Ibland är det korrekt men ofta trampar man helt snett vilket leder till onödigt mycket lidande och smutskastning av oskyldiga. Man hör dagligen folk (ja, jag gör det själv ibland) som enbart litar till sina känslor och mycket högljutt kräver förändring på något specifikt område, detta utan att egentligen ha en aning om hur det ligger till mer generellt. Jag menar inte att man inte ska framföra sin åsikt, bara att man ska tänka efter en extra gång innan man går i taket över ett enda nyhetsinslag (eller delning på valfritt socialt media). Man bör alltså förhålla sig kritisk och inte dra allt för långtgående slutsatser innan man vet mer och har funderat över vem som eventuellt tjänar på att informationen kommer ut. Påfallande ofta kommer faktiskt fakta från de som mer än gärna ser att den sprids. 

Återigen: man bör oftare erkänna att man inte vet eller åtminstone tänka ut några argument både för och emot. Känslorna kan ibland kännas väldigt svarta eller vita medan sanningen ofta är grå.

Som Nordkorea (fast ändå inte)

När stater tar kontroll över media och bestämmer vilken information som sprids förloras all möjlighet till objektivitet. De styrande kan på ett mycket brutalt sätt bestämma vad som är sant och inte. Det här är ett exempel på tillgänglighetsheuristiken där statens vilja blir extremt tillgänglig och påtaglig. 

Dessvärre inträffar det händelser även i länder som Sverige där vissa saker av oklar anledning får oproportionerligt stor plats i våra huvuden. Det är lätt att bli lite väl okritisk när man har förmånen att bo i ett land med stor yttrandefrihet. Man tänker helt enkelt inte på att yttrandefrihet inte på något sätt gör att man får en objektiv bild av världen. Bakom populära åsikter finns det såklart starka krafter som gör allt för att påverka vår syn på verkligheten. Vi klarar heller inte av att väga fördelar och nackdelar mellan allt för många alternativ samtidigt vilket leder till att viss information även här får förhållandevis stor plats i våra medvetanden. 

Vi är således påverkade trots att vi går runt och tror att vi är fritt tänkande människor, vilka som påverkar oss är dessutom svårt att inse just på grund av att vi inte tror oss vara påverkade. Man kan dock misstänka exempelvis stora företag, organisationer eller personer med stort inflytande.

Vi har visserligen till skillnad från medborgare i ofria länder tillåtelse att ha egna åsikter men vi utnyttjar det inte till fullo, det är ofta rätt skönt hämta sanningar som känns bra ifrån andra och sedan tro på dem utan någon grundligare eftertanke.

Fördelar med stora bilder

Det kan låta paradoxalt men det som är nära oss och känslomässigt starkt hjälper oss också och har så gjort under lång tid. Det är inte konstigt att känslomässigt starka saker prioriteras extremt hårt, annars hade vi som art troligtvis inte varit här. Om en bil är på väg mot mig i hög fart är det dumt att fundera över hur statistiken för olyckor vid övergångsställen i maj månad ser ut och om det i så fall finns skäl att avstå att gå på övergångsställen generellt. Slutsatsen skulle troligtvis bli att det nästan är ofarligt att befinna sig på övergångsställen men då är jag kanske påkörd för länge sedan. Här är det alltså inte bara ofarligt att felaktigt tänka att situationen är farlig utan den överdrivna reaktionen kan rädda mitt liv.

Det är således bra att fokusera överdrivet mycket när riskerna är stora. Detta gäller inte enbart i fall som gäller oss som enskilda individer utan kan ibland gälla generellt. Vissa saker är extremt hotande och bör gå före det mesta. Aktuella exempel är virusspridning som potentiellt kan utrota oss alla eller klimatfrågor som rör hela planetens överlevnad. I dessa fall gör det ingenting utan det är snarare bra att det sprids grovt överdriven information (vi vet ju egentligen inte vad som är överdrivet i dessa fall) så länge det kommer från dem som påtalar riskerna.

Information blir allt mindre tillförlitlig

I takt med att vi samlar allt mer information vet vi naturligtvis mer och mer om världen, i alla fall mätt som absolut mängd. Dessvärre ökar bruset och den rent felaktiga informationen i snabbare takt vilket paradoxalt nog gör det svårare att att få fram verkliga orsaker och korrekt fakta. Man skulle kunna säga att nålarna blir fler men höstacken växer så snabbt att det procentuellt blir svårare att hitta någon av nålarna. Det kan också tyckas paradoxalt att eftersom det varje dag tillkommer mer information än vad jag tar till mig vet jag relativt sett mindre om världen idag än igår trots att jag blivit äldre (som procentsats av den totala kunskapsmassan). Detta bör leda till en rejäl portion ödmjukhet även om man jämfört med andra personer förhoppningsvis vet mer ju äldre man blir. Om man tänker på det sättet står det ännu mer klart att den visaste insikt man kan nå är att veta om att man vet mindre.

Det låter kanske märkligt eller flummigt men så är också livet det mest märkliga och flummiga jag känner till!