Specialismens tidsålder

Vetenskap är en aktivitet bland andra.

Om specialisering

En orsak till att våra samhällen har utvecklats genom historien lär vara att vi har specialiserat oss inom olika områden. Människor håller sig inom sina domäner och detta är utan tvekan något som har gynnat samhället i stort eftersom vi då kan göra saker allt bättre och lägga tid på det vi är bra på.

Man skulle med tanke på denna utveckling kunna dra slutsatsen att specialisering alltid är bra och att vi bör specialisera oss oändligt mycket och inom allt snävare områden. Så är dock inte fallet utan det finns en gräns för när sund specialisering övergår i överspecialisering, denna gräns är av allt att döma flytande och mycket svår att hitta.

Man bör vara mycket restriktiv för att hålla sig på rätt sida om denna gräns och vara medveten om det förrädiska i att fokusera allt för mycket på detaljer.

Problemen med överspecialisering är många och kan få mycket allvarliga konsekvenser. I första hand handlar det om att i "detaljkunskapens" rus helt bortse från generella regler och sunt förnuft. Man måste inse att om detaljer motsäger övergripande koncept och sunt förnuft så är det i en förkrossande andel av fallen fel på detaljerna och inte på det sunda förnuftet.

Här kan man ha invändningen att sunt förnuft är högst subjektivt och kan variera från person till person. Hur ska man då kunna veta vad som föreligger?

Invändningen är naturligtvis befogad men äldre "sanningar" bör definitivt få företräde i dessa bedömningar eftersom de har större sannolikhet att vara meningsfulla (Lindy-effekten).

Man bör alltså i de fall där man stöter på "experter" som har passerat överspecialiseringens gräns genom att föreslå saker som strider mot det sunda förnuftet vara mycket kritisk. En viktig sak att ha med sig är att bevisbördan alltid måste ligga på det nya och okända. Det ligger således inte på de beprövade idéernas axlar att bevisa att något nytt är farligt utan det är tvärtom de nyfödda förslagens sak att bevisa deras giltighet.   

Dessvärre leder vår enorma tilltro på specialiseringens förmåga till att "experter" inom många områden tas på alldeles för stort allvar och det kritiska tänkandet lyser med sin frånvaro. Att ta vetenskap på för stort allvar är ett mycket stort misstag.

Tyvärr tenderar även de som bär på denna faktiska eller inbillade detaljkunskap att ta sig själva på lite för stort allvar. Hybris är lätt att få men svårt att bli av med. En alldeles för stor tilltro till sina egna kunskaper är varken klädsamt eller konstruktivt i en vidare mening.

Drabbade områden

För att motverka missförstånd vill jag återigen påpeka att specialisering naturligtvis är bra, överspecialisering eller "specialism" är det inte.

Det finns självklart områden som är mer drabbade än andra men precis som Karl Popper påpekar är det i grunden ingen skillnad mellan exempelvis naturvetenskapen och samhällsvetenskapen. Man måste i bådadera vara öppen för risken att behöva förkasta en teori efter ett enda motbevis. Man kan dock med fog hävda att det inom naturvetenskapen finns fler så kallade laghypoteser (saker som inte kunnat falsifieras) och att överspecialisering är svårare att drabbas av där än inom samhällsstudier.

Samhällsvetenskapen har desto större problem vilket inte minst den senaste tidens "replikationskris" visat. Det faktum att psykologiska och ekonomiska studier är svåra att replikera bör inte komma som någon överraskning eftersom sambanden av allt att döma är mycket komplexa. Inom dessa ämnen vet vi dessvärre inte så mycket som man skulle kunna tro när man lyssnar på "experter" och av det vi vet är övervägande delen mycket gamla "sanningar". Det mesta av det vi känner till har vi dessutom lärt oss genom erfarenhet utan att riktigt veta varför. Detta gör dock ingenting så länge man inser att allt inte behöver eller ännu kan förklaras (vid motsatsen har man drabbats av Sovjet-Harvardillusionen).

Jag tänkte här ta några exempel där problemen varit desamma under lång tid och där dagens böcker är påfallande lika betydligt äldre texter. Varken då eller nu finns det särskilt många konkreta lösningar vilket talar för att problemen är svårlösta. Att vi fortfarande inte har några bra lösningar baserar jag på att de fortfarande finns kvar (folk påstår ju lite då och då att de har lösningarna men av rent logiska skäl kan det ju faktiskt inte vara fallet).

Gruppsykologi
Om fenomenet att människor följer efter varandra och att många kriser skapas på grund av just detta fenomen går det att läsa i mängder med nutida böcker i psykologi.
Det här diskuterade Lucius Seneca för ett par tusen år sedan.

"Intet är därför viktigare att iakttaga, än att vi icke som fänaden blott följa efter den hjord, som går före oss, ty då kommer man icke icke dit man bör gå , utan blott dit folk i allmänhet går. Förvisso är ingenting oss till större skada , än att vi rätta oss efter vad folk säger, i tanke att det är det bästa, som kan glädja sig åt största bifallet, att vi ha så många exempel, som vi går efter, att vi över huvud taget inrätta vårt liv icke efter förnuftsgrunder utan efter exempel.
Därav blir följden, att människorna falla i massor, den ene över den andre".

Seneca, "om livets lycka"

Många århundraden senare skrev Friedrich Nietzsche på samma tema fast ur en något mörkare synvinkel.

"Vansinnet är ovanligt hos individen, men i grupper, partier och nationer är det regeln.

-Friedrich Nietzsche, Bortom gott och ont   

Ekonomi
Ett för tillfället hett debatterat ämne är hög skuldsättning och en snabb prisstegring på fastigheter. Detta är inget nytt problem utan det diskuteras exempelvis i några av bibelns böcker där lösningen tycks vara ungefär som idag. Att låna mindre och inte köpa något som man inte har råd med.

"Att bygga sitt hus för lånade pengar är att samla byggsten till en ruin".

-Jesus Syraks vishet 21:8

"Gör dig inte utfattig genom att festa för lånade pengar när du inte har något i din egen börs"

-Jesus Syraks vishet 18:33

"Framgångspsykologi"
Det ges årligen ut mängder med böcker om hur man ska bli framgångsrik inom olika områden. På den tiden jag läste sådant var ett genomgående tema att sätta upp mål och ha delmål längs vägen.
Även detta diskuterar Seneca.

"Det gäller att först göra klart för sig, vad det är man vill uppnå; därefter att undersöka, på vilken väg man snabbast kan komma till målet. Och vi skola under själva vägen - förutsatt, att den är den rätta - förmärka, huru lång sträcka vi dagligen tillryggalagt, och i vad mån vi närma oss det mål, dit vår naturliga åstundan driver oss.

-Seneca, "om livets lycka"

Scientism

Ovanstående exempel visar att dagens samhällsvetenskapliga problem ofta har varit kända mycket länge och uppenbarligen fortfarande inte fått någon lösning. Självklart har vi klarat av en del av dem medan nya tillkommit, vissa har funnits hela tiden och blivit ännu värre.

Jag vill här vara tydlig med ett par saker. Det kanske kan tyckas som att jag är emot samhällsvetenskaplig forskning men så är det inte på något sätt. Det är bara inställningen till den som är snedvriden och bygger på en alltför stor tilltro. 

Jag vill också vara tydlig med att det är stor skillnad mellan pseudovetenskap (nonsens) och riktigt vetenskap. Riktig vetenskap är väl underbyggd och bör vara förknippad med stor skepsis under tiden. Detta är inte möjligt inom pseudovetenskapen eftersom den per definition inte kan vara väl underbyggd och innehåller oftast allt annat än skepsis.

Skepsis mot nya saker är viktigt av det enkla skälet att de ännu inte gått igenom det överlägset bästa testet, tidens tand. Detta gör att skepsisen bör vara stor även mot den mest seriösa och kvalificerade forskningen, framförallt inom mycket komplexa områden.

Tar man vetenskap och det som kallar sig för vetenskap alltför allvarligt (samt hävdar dess överlägsenhet) kan man sägas vara Scientist. Man hör ofta scientister kritisera olika religioner men precis som jag skrivit i tidigare inlägg begår man precis samma misstag. Man tror på vaga eller falska samband och har svårt för att ta kritik eller se saker ur andra synvinklar. I den meningen är man precis lika religiös som vilken troende som helst.

Det jag vill få fram här är alltså inte att vi bör avfärda allting, bara att se vetenskapen som ett experimenterande där det är små steg och "trial and error" som gäller.

Det sunda förnuftet

Jag tänkte avsluta med att återkomma till det sunda förnuftet. För att koppla ihop det lite med det föregående avsnittet är det tydligt att vi är lite för snabba med att hoppa på tåg som vi egentligen inte vet var de leder (vissa tror sig naturligtvis veta). Detta skapar panik med jämna mellanrum vilket aldrig kan gynna samhället i stort.

För att ta ett exempel dyker det oavbrutet upp tankar om hur skolan ska förändras och förbättras för att förbereda eleverna för livet. Det säg att barnen och ungdomarna måste förberedas för den "nya världen" och att det är mycket bråttom. 

Det finns naturligtvis en möjlighet att världen om några år ser så radikalt annorlunda ut att exempelvis kraftigt utökad datortid är befogad och att programmering blir det viktigaste ämnet.

Jag vågar dock påstå att klassisk undervisning har en oerhört stor sannolikhet att fungera även i framtiden. Kunskapen i de klassiska ämnena kommer troligtvis att fortsätta vara de viktigaste. Observera här att jag inte skriver detta för att jag vet utan för att jag har tiden på min sida. Världen genomgår lite då och då stora förändringar men vissa saker tycks ha överlevt och är därmed med största sannolikhet väl fungerande, undervisning av en talande lärare vid en tavla råkar vara en sådan sak.

Det är naturligtvis inget fel i att utveckla skolan men någonstans måste man vara medveten om att allt har en alternativkostnad. D.v.s när man tar in nya saker i skolan får gamla stryka på foten ty tiden är begränsad för både lärare och elever.

Ett annat område där paniken då och då sprider sig är medicin. Det kan handla om saker som att det är farligt att sova med sin hund, att det är farligt för ammande mammor att dricka vin eller att kaffe helt plötsligt skulle ha blivit skadligt. Alla dessa saker har funnits med oss länge och sannolikheten att det skulle vara farligt böra vara mycket liten. Är det något man däremot bör vara lite försiktig med så är det alla dessa nya kostråd innehållandes diverse tillskott och tabletter. 

Utan att ha en enda aning i sakfrågan säger mig det sunda förnuftet, som jag skrivit i tidigare inlägg, att risken med att dricka exempelvis energidryck är betydligt större än att dricka kaffe.

Man kan kanske invända i det här inlägget att jag motsäger mitt förra inlägg där jag skriver att saker och ting inte alltid är som man tror och att vissa saker strider mot det sunda förnuftet.

Det är i så fall på ytan en rättmätig kritik men observera att jag inte skriver huruvida någonting är sant eller inte. Bara att om man ser tiden som en avgörande faktor och följer det sunda förnuftet så har man i alla fall en förkrossande sannolikhet på sin sida.

Därför ser jag hellre att vi går in i "generalismens" tidsålder än stannar kvar i "specialismen"