Kort om makt

Strävan efter makt är grunden till liv men också grunden till förstörelse.

Makt och illusioner

"Blott där liv är, är även vilja: men icke vilja till livet, utan - så lär jag dig - vilja till makten!"

- Friedrich Nietzsche, Så talade Zarathustra

Vi strävar alla efter makt i någon form, ofta utan att erkänna det. Måhända beror det på maktens dåliga rykte och att den inte sällan förknippas med att bestämma över andra för sina egna dunkla syftens skull. I många fall har den förtjänat sitt dåliga rykte då den använts till att förtrycka människor och grupper på olika sätt. Detta är på inget sätt något avslutat kapitel utan fortgår hela tiden och kommer så att göra även framöver.

Vad makt egentligen handlar om är styrkeförhållandet i olika relationer. Det kan vara mellan grupper, mellan individer eller mellan individer och deras verklighet. Även om man inte har några ambitioner att ta makten över någon annan finns alltså ändå strävan efter makt, makt över sig själv och den verklighet man upplever sig leva i. Eftersom makt är ett brett och oklart begrepp krävs det oftast bara en strävan mot illusionen av makt för att uppnå tillfredsställelse. Vad man kan påverka och inte är som bekant lätt att blanda ihop vilket gör att även faktisk makt och illusionistisk makt sammanblandas.

De flesta nöjer sig dock inte med makten över sig själva utan vill även på ett eller annat sätt ta makten över andra individer. Makt är på många sätt berusande och fördelaktig. Ur evolutionistisk synpunkt har den varit nödvändig och, tvärtemot vad vissa tycks tro, är så fortfarande. Faktum är att varken vi eller andra arter har förändrats särskilt mycket över tid på den punkten heller.

Det är alltså vilja till makten som gör att vi överlever och har gjort så att vi har överlevt tidigare. Liv som passivt struntar i makt blir inte långlivade utan försvinner till förmån för varelser med större vilja till makt. Man skulle naturligtvis kunna tänka sig maktlösa relationer men ack, det är utopiskt tänkande. Det finns alltid styrkeförhållanden i relationer, styrkeförhållanden där jämlikhet endast kan uppstå under korta perioder och då är mycket skör. 

Sisyfos och hans sten

Enligt den grekiska legenden blir Sisyfos bestraffad för sin hybris och för att ha satt sig upp mot gudarna. Straffet blir att rulla upp en sten för en kulle. Ett milt straff kan tyckas om det inte vore för att stenen så fort Sisyfos närmar sig toppen faller honom ur händerna och han får börja om från början. På detta sätt kämpar Sisyfos i all evighet.

På samma sätt som Sisyfos kämpar mänskligheten med sina humanistiska projekt (Albert Camus skrev delvis om detta i "Myten om Sisyfos)". Visst går dessa projekt under långa perioder framåt men de hänger alltid på en skör tråd och allt som oftast faller de förr eller senare ihop. En anledning till detta är viljan till makt. 

Grupper och individer har inga problem att låta exempelvis minoritetsgrupper få större inflytande så länge man inte själv upplever att man har särskilt mycket att förlora. Problem uppstår dock när någon grupp eller individ upplever att de är på väg att förlora så mycket makt att deras förutsättningar på något sätt riskerar att försämras. 

För att vara lite krass kan man t.ex. säga att de flesta är emot all form av diskriminering och vill förbättra för grupper som är och har varit förtryckta på ett eller annat sätt (läs folk med annan hudfärg än vit, kvinnor, människor med handikapp etc.). Villkoret är dock att det inte drabbar de som sitter i maktställning alltför mycket. Det är naturligtvis en omöjlig kombination eftersom man inte kan släppa ifrån sig makt och samtidigt behålla exakt samma inflytande som tidigare (återigen: makt är styrkeförhållanden i relationer). Självklart fungerar det under perioder då man inte upplever att ens privilegier riskerar att försämras men till slut nås alltid en gräns och konsekvenserna kan då snabbt bli förödande. Många års heroisk kamp för jämlikhet och jämställdhet har vid vissa tillfällen raserats oerhört snabbt och återigen fått ta sin början vid bergets fot.

Stenen rullas alltid i uppförsbacke och faller oändligt mycket snabbare nedåt än vad den rullas uppåt. Detta gäller, vilket återigen bör påpekas, på kollektiv nivå såväl som på individnivå.

Missförstånd och misströstan

Man skulle vid första anblick kunna misströsta vid en sådan här insikt men det vore att misströsta inför själva livet. Världen består till stor del av vinster och förluster men det betyder inte att man inte under långa perioder kan förbättra saker till det bättre, inte bara för sig själv utan även för andra. Det betyder heller inte att människor som kämpar för sin sak på något sätt är meningslösa, tvärtom är de ofta livsnödvändiga för dem vilka de offrar sig och företräder. De mest hedervärda är de som behandlar folk med lägre status än de själva med större respekt än de behandlar dem som åtnjuter högre status. D.v.s. de som riktar kritiska blickar uppåt och förlåtande blickar nedåt.

Det är vidare oerhört klandervärt att använda den här typen av idéer för att utföra vedervärdiga handlingar, något som sker alltför ofta. Att exempelvis använda evolutionsteorin och den starkes överlevnad för att förtrycka andra är osmakligt och visar på det naturalistiska felslutet (Nietzsche vrider sig troligen i sin grav). Bara för att något är på ett visst sätt betyder det inte att det är det rätta eller att man bör utnyttja det till sin fördel. Det bör sägas att även det omvända gäller; Att man tycker att något ska vara på ett viss sätt betyder inte att det är så. Här någonstans kan man skönja en del av människans olösliga livsproblem.   

Med ovanstående sagt skadar det inte att lätta lite på förväntningarna och inse att vad människor säger och hur de handlar och känner är i viss utsträckning olika saker. Detta märks som alla tydligast när situationer är som mest pressade. Strävan efter makt gör att utveckling tar lång tid att uppnå men raseras på ett ögonblick. En stabil och "rättvis" värld finns bortom horisonten, en horisont vi aldrig kommer att nå eftersom människor har olika och ibland motsägelsefulla mål.