Den politiska röran

Politik är en verksamhet vilken bäst betecknas som en konstform.

Teknikens anda 

När politik reduceras till enbart tekniska frågor skapas illusionen av att det bara är vägen och inte målet som är problemet. Om vi bara visste tillräckligt mycket skulle vi således bli kvitt våra problem och chansen att skapa det ideala samhället skulle uppstå. För att lösa detta bör vi naturligtvis vända oss mot vetenskapen för att kunna fatta de mest underbyggda och korrekta besluten för allas vårat bästa. 

Tanken att politikens uppgift enbart är att övertyga folk om vilken väg som är den bästa för att nå vårt gemensamma mål kan skönjas allt oftare. Politiker tillsammans med experter och byråkrater skall hjälpa människor att ta sitt förnuft till fånga och inse vilka val som är de rätta. Klarar de bara av detta kommer samhällsproblemen i hög grad att försvinna. 

Ovan beskrivna tanke lär bygga på den felaktiga bilden att det finns en ideal samhällsstruktur där alla värden är förenliga med varann och dessutom rangordnade i en optimal hierarki. Listar vi ut hur systemet fungerar har vi en manual för hur vi bör agera.

Dessvärre handlar politiken i grunden om att välja, oväntat ofta dessutom om att välja mellan motstridiga eller oförenliga värden som alla tycks vara de rätta. Politikens förmåga sträcker sig bara till ständiga ad hoc-lösningar och beslut som verkar fungerar bäst för stunden. Storslagna planer och totala omstöpningar av samhällskroppen är dömda att misslyckas.  

Den tekniska synen på politiken sträcker sig från höger till vänster men i delvis olika skepnader. Socialister och kommunister tänker sig att staten har något slags helikopterperspektiv och vet vad som är bäst för människor och framförallt för samhället i stort (vad nu samhället i stort innebär). Om människor underkastar sig statens vilja skapas på sikt det bästa möjliga systemet, vägen dit betecknas som samhällsbygget vilket projicerar bilden av att vi steg för steg går mot en bättre värld.

Den liberala tanken å sin sida betonar individens frihet, ofta utan att egentligen precisera vilken frihet de menar. Detta leder naturligtvis till problem eftersom många typer av friheter helt enkelt inte är förenliga med varandra. Det som skänker frihet åt den ena inskränker ofta friheten hos den andre och så vidare. Naivt liberala förespråkare missar ofta att den frihet de själva vill åtnjuta obönhörligen kommer att leda till att någon annan får betala priset för deras utökade frihet.

Alla delar de en alltför teknisk syn på politiken. Argument tas i stor utsträckning från vetenskapen vilket dock i många fall är helt befogat. När det gäller saker som kan avgöras rent tekniskt är det självklart korrekt att använda vad vi är relativt säkra på. Jag talar här om frågor som rör exempelvis naturvetenskapliga problem där samstämmigheten är mycket stor (förbränning av fossila bränslen är dåligt för klimatet etc.)

Dessvärre används samhällsforskning på ett liknande sätt vilket skapar problem eftersom samhällsforskningen i stor utsträckning och av flera skäl inehåller en hel del nonsens. Man kan i mångt och mycket "beställa" de resultat man vill ha och sedan framföra det som argument. Alla vetenskapliga ämnen har olika förutsättningar vilket inte förstås eller helt ignoreras.

Dessutom tenderar det bokstavliga tänkandet som med framgång används i tekniska frågeställningar att smyga sig in på andra områden där principerna är långt mycket viktigare än det rent bokstavliga. Det viktiga är inte vad folk säger utan vad de menar.

Att politiken skulle vara en strikt rationell verksamhet i den meningen att den styrs av allmängiltiga lagar motbevisas gång på gång. Politiken är en konstform, dessutom en mycket svårbehärskad sådan. Den är dessutom extremt svåranalyserad vilket framgår mycket klart när etablissemanget med diverse "experter" i spetsen försöker förklara varför stora grupper röstar på "fel" sätt. Tanken att det är det egna förståndets begränsningar som gör att man inte förstår andra människors motiv tänks till synes alltför sällan. Människor gör i allmänhet de val de själva finner bäst vilket säkerligen ofta är det mest logiska utifrån individens eget perspektiv. Precis som med politiken i stort kan vi mycket sällan förstå orsakerna bakom fenomenen. Att då utan eftertanke döma ut och recensera skvallrar bara om bristande förståelse för de förutsättningar som verkligheten har skänkt oss.

Politiken är och lär förbli en enda röra. En sak kan jag dock konstatera; För att göra bilden av röran något mera klar kan man med fördel läsa tänkare som Michael Oakeshott och Isaiah Berlin. Två personer i den relativt korta raden av de som faktiskt haft något vettigt att säga i dessa frågor.