Det senaste århundradet har falsifierat marxistiska och andra (bokstavligt) socialistiska idealsamhällen på ett sätt som är svårt att överblicka eller förstå omfattningen av.
Det som sker för tillfället kan mycket väl vara slutet för nästa stora projekt d.v.s. förfallet av de nyliberala/neokonservativa drömmarna om att lyckas importera dess lösningar i färdig förpackning världen över. Tanken att globaliseringens mål och nödvändiga slutstation är marknadsliberala koncept och kopierade politiska institutioner har visat sig vara extremt naiv. De senaste åren har med all önskvärd (eller egentligen icke önskvärd) tydlighet avslöjat att globaliseringen inte har har något mål och lever sitt eget liv bortom vår kontroll. Även om problem stundtals upplöses tillkommer det hela tiden nya.
Samtidigt som fundamentalistiska rörelser utanför västvärlden gör sig påminda med fruktansvärda konsekvenser som följd tilltar vindarna långt utifrån höger i de västliga delarna av världen. Extremhögern är utan tvekan på frammarsch och den typen av rörelser som många för 15 år sedan ansåg vara döda har återuppstått i en på många sätt liknande skepnad som tidigare.
Anledningen till denna utveckling är naturligtvis omöjlig att identifiera men gissningsvis har fundamentalistiska terroristers aktioner och stora folkomflyttningar inte på något sätt bromsat denna utveckling. Skulden har i många fall lagts på religiösa trosuppfattningar vilka i allt väsentligt blandas ihop med politiska rörelser. Ett tecken i tiden är att den ateistiska myten, den om att tro generellt kommer före handling och inte tvärtom, växer sig allt starkare. I skuggan av denna myt stryks ironiskt nog fundamentalistiska länder som Saudiarabien medhårs och fokus läggs på trosuppfattningen i sig istället för på förgörandet av farliga politiska rörelser med obskyra målsättningar. Det kan mycket väl vara en dumdristig väg att vandra då motreaktioner är att vänta samtidigt som den klassiskt religiösa fundamentalismen kan förväntas öka. Förtryckta åskådningar har historiskt sett tenderat att återuppstå starkare än någonsin. Det finns ingen särskild anledning till att det den här gången skulle vara annorlunda, tecken på detta kan redan skymtas vid horisonten i form av en ökning av de stora monoteistiska religionernas betydelse runt om i världen.
Att erkänna även den västliga, alltmer tilltagande, fundamentalismen vore på sin plats men ingen sådan ödmjukhet finns i sikte. Kanske hör det också till sakens natur. Gamla religiösa inriktningar kommer tillbaka men i nya former. Åskådningar som scientism växer och ateismen kämpar för att distansera sig från andras irrationella läror. Att de själva framstår som de kanske mest religiösa av dem alla missas helt och att den moderna ateismen i mångt och mycket är ännu en gren av den protestantiska kristendomen mottages allt annan än väl. Den är typen av fundamentalism är säkerligen lika farlig och oberäknelig som andra. Försök att göra andra människor rationella efter sin egen måttstock slutar sällan med något annat än förödelse. Något vi de senaste åren sett fruktansvärda exempel på.
Att vi skulle kunna leva utan illusioner kanske är den största illusionen av dem alla.
Sverige har tassat på tå i samma fotspår som övriga Europa men fastnat i någon slags kollektiv politisk identitetskris där positionsspelet fått en oproportionerligt stor roll. Möjligen är det så att den moderna Svenska bilden av det egna neutrala medvetandet står inför den största utmaningen någonsin. Röster har också höjts för att skrota iden om neutralitet och även i teorin välja sida för att skapa en känsla av säkerhet i en värld där många verkar uppleva större osäkerhet än på mycket länge. Dessvärre finns i praktiken inget så enkelt val som det mellan två sidor och världen kanske är mer som gråstenens obeskrivliga figur än som myntets två sidor.
Samtidigt som geopolitiken får allt större utrymme och intresset för världsscenen från etablissemangets sida världen över når extrema höjder uttrycker befolkningen en önskan om mer fokus på inhemska frågeställningar. Det är väl i alla fall en tolkning av resultaten i den senaste tidens omröstningar som kraftigt skakat om världsbilden för mängder av så kallade intellektuella. Etablissemanget har tagit detta mycket hårt men oklokt nog än mer aggressivt försökt förklara och tala folk till rätta. Kanske att man med denna taktik gräver sin egen grav då medborgare förr eller senare ser igenom kunskap byggd som luftslott. Saknas dessutom all form av personligt risktagande bakom de idéer man vill påtvinga andra talar mycket för att man inte längre blir tagen på allvar. Detta måste ses som en alltigenom sund tendens då det möjligen rensar bort en del dolda syften.
När sociala idéer går från papper till försök till implementering uppstår i regel konsekvenser vilka var helt oförutsedda. Att underskatta detta faktum leder ofta till att någon annan får betala priset. Förslag till nya lösningar bör således granskas i skenet av de alternativ som står till buds eftersom ideallösningar i dessa sammanhang endast är teoretiska fiktioner.
Världen går allt snabbare men människan står still.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar