Är du en kalkon?

Innan Australien upptäcktes levde vår del av världen i tron att alla svanar var vita. Vi hade endast sett dem i vitt och för varje gång vi såg en svan förstärktes tron på att alla svanar måste vara vita. Detta sågs som en absolut sanning enda tills man i Australien påträffade en svart svan.
Det är på ett sätt mycket fascinerande att en enda observation kan radera ut värdet av miljontals observationer innan dess. Det här exemplet kan låta tramsigt men faktum är att problemet stöter man på i princip dagligen.

Det är ovanstående som gör den induktiva metoden, där man drar slutsatser utifrån empiriska erfarenheter(drar man istället slutsaser utifrån teorier kallas det deduktiv metod), till en mycket bristfällig metod när man jagar vetenskapliga svar.

Väldigt ofta när jag diskuterar olika saker utbrister folk att det de säger visst är helt sant och att det finns väldigt många bevis från alla möjliga och omöjliga källor som stöder deras påstående(källornas kvalité spelar dock ingen roll i detta hänseende). Hade det varit så att den induktiva metoden hade varit bra så hade de naturligtvis varit helt godtagbara argument, men så är alltså inte fallet. Det här problemet har diskuterats flitigt genom historien av exempelvis David Hume men den person som har inspirerat mig mest här är utan tvekan Karl Popper(behöver jag skriva att hans böcker är bra?)

Karl Popper menade att det finns ingenting som kan bevisas, bara motbevisas. Om vi exempelvis tänker på teorin att alla svanar är vita kan man alltså aldrig bevisa att den är sann oavsett hur många vita svanar man ser. Det är dock lätt att motbevisa den genom att man hittar en enda svart svan. Popper menade vidare att istället för att bygga teorier utifrån observationer ska man börja med att ställa upp hypoteser och sedan testa dem allt vad man kan för att försöka falsifiera dem. Lyckas man inte med det blir hypoteserna så småningom laghypoteser(hypoteser som är väl belagda), teorin kan dock som sagt aldrig bevisas fullt ut.

Det kriteriet Popper ställde upp för att en teori ska vara vetenskaplig är att den måste på ett klart och tydligt sätt kunna motbevisas, annars är det inte vetenskap. Metoden som sådan kallas för den hypotetiskt-deduktiva av förklarliga skäl.

       Varför är detta viktigt?

För det första kan det verka krångligt med en massa svåra ord och så vidare men poängen är att hur många bevis du än har för en vetenskaplig teori kan du aldrig med säkerhet säga att den är sann.

Det finns naturligtvis en massa invändningar man kan ha mot det här synsättet. Exempelvis att nästan allting vi gör bygger på erfarenheter som vi har skaffat oss genom observationer(väldigt mycket av vår kunskap kommer från "trial an error" och väldigt lite från ren vetenskap). Varje person har sedan byggt upp egna små teorier(rent mentalt) om vad som fungerar och inte. Vi blir efter det så vana vid att det fungerar att vi tar teorierna för sanna utan att egentligen veta varför.

Oftast löper vi heller ingen större risk om teorin skulle visa sig vara felaktig. Om jag exempelvis alltid hämtar posten klockan 10 på förmiddagen förstärks min tro att brevbäraren är hos mig innan 10 varje dag. För varje gång det finns post i lådan förstärks min tro på att så måste vara fallet. Så länge detta funkar är det ju inget problem. Men om jag skulle möta brevbäraren en dag klockan 3 på eftermiddagen omkullkastas såklart min hypotes, jag måste ha missat att jag hela tiden har legat en dag efter eller något liknande.

Detta är naturligtvis inte hela världen utan jag lär av mitt misstag och hämtar posten en annan tid istället, ingen vidare skada skedd alltså. Mycket av vårt tänkande fungerar på det här sättet och det är oftast en utmärkt ide i vardagen. Så varför ska man då krångla till det?
Jo de riktiga problemen uppstår när vi använder samma metod fast på saker där det finns väldigt stora risker eller ännu värre, vi har ingen aning om riskerna. Här pratar vi om intagande av läkemedel, nya livsmedel eller kanske system för flygplan. Saker där en felaktig teori kan få fruktansvärda följder.

Dessvärre kan en teori verka stämma under väldigt lång tid innan felet plötsligt uppdagas. Det händer ofta att man har helt fel men av ren tur uppstår det inga problem. Vid ett sånt här scenario är det självklart förödande att använda induktion och tro allt mer på en teori för varje observation man gör.
Av detta skäl bör man vara mycket kritiskt när folk hänvisar till diverse studier som har gjorts och som visat vad man bör äta, ta för medicin eller leva för liv. Man ska förutom risken med metoden också vara medveten om att det ofta finns incitament för någon eller några att få dessa forskningsresultat att bli kända.

Som vanligt är det självklart tiden som är den bästa värdemätaren(antifragilitet) när det kommer till att avgöra vad som är mest säkert(det är exempelvis klokare att tro på forskning som säger att kaffe är nyttigt än forskning som säger att energidryck är nyttigt eftersom vi har druckit kaffe så oerhört mycket längre tid).
 Det kan alltså sammanfattningsvis vara bra att tänka sig för några extra gånger innan man bildar sig en uppfattning om all den forskning och alla studier de vi blir överösta med dagarna i ända.

Taleb och hans svarta svanar

Historien som inledde inlägget om svanarna är ett så känt exempel att det har blivit ett begrepp som beskriver något mycket oväntat med stora konsekvenser. En person som med djup och humor skrivit om de svarta svanarna är Nassim Taleb. Han skriver alltså inte om svanarna som sådana utan om väldigt oväntade händelser som direkt får enorma konsekvenser(positiva eller negativa). Det som gör de svarta svanarna så förrädiska om man inte är beredd på att de kan komma är att man innan de dyker upp, genom induktion, har trott allt mer på vissa felaktiga teorier i takt med att fler observationer stämmer överens med teorin(oavsett om den är rätt eller fel).

Detta är ett mycket vanligt fel inte minst inom finansvärlden där stora krascher kommer helt oväntat och får stora konsekvenser. Man tror alltså att man har rätt för att det verkar stämma under lång tid, något som lika gärna kan vara ren tur. Detta gäller även oväntade händelser i historien som på förhand verkar helt omöjliga(ex. 11:e september-attentaten) och som när de väl har hänt får förödande konsekvenser. 

Men om de kommer utan förvarning, hur kan man då vara förberedd? Detta är en berättigad fråga och självklart kan man aldrig på förhand veta att en specifik oväntad händelse kommer inträffa(då är den inte oväntad och således ingen svart svan). Däremot kan man med säkerhet veta att det förr eller senare kommer NÅGON form av oväntad händelse, att det inte händer något oväntat är ju de allra mest oväntade. Därför bör man alltid i vilket sammanhang det än gäller se till att ha en begränsad nedsida så att man inte sköljs bort av svanarna när de väl dyker upp. Det kan exempelvis handla om att inte utsätta alla pengar man har för risker eller att inte gå "all in" på någon ny diet som man har läst om på löpsedlarna. Man kan såklart tvärtom också dra nytta av de svarta svanarna genom att ha en obegränsad uppsida.

 Är du en kalkon?

(turkey error, Nassim Taleb)

Tänk dig att du är en kalkon, varje dag kommer gårdens bonde in med en massa mat och du känner dig mycket uppskattad. Du till och med skryter för dina fina och rika kalkonkompisar om hur mycket mat du får och hur snäll bonden måste vara eftersom han hela tiden ökar ransonen. Du har dessutom ett kanonjobb på kalkonernas finansdepartement och rapporterar plikttroget till de högst styrande om hur trevlig bonden är. För varje dag som går blir du och kalkonregeringen allt mer övertygade om din teori att bonden måste vara den snällaste i hela världen.

Men så plötsligt en dag strax innan "thanksgiving" är det inte så roligt att vara kalkon längre.......

Raderna ovan kommer från Nassim Taleb själv (först med kalkonfelet var dock så vitt jag vet Bertrand Russell) och visar att en allt för stark tro på empiriska bevis kan få tråkiga konsekvenser. Dessvärre tenderar vi människor att följa efter varandra vilket förstärker tron på bevisen än mer och gör konsekvenserna än mer allvarliga om det visar sig vara fel. Det gäller dessutom inte bara vanliga "lekmän" inom olika områden, tvärtom tenderar folk som är högt uppsatta inom sitt område att tro än hårdare på sina teorier vilket gör risken ännu större(ex. politiker, forskare eller företagsledare). Särskilt med tanke på att dessa personer ofta åtnjuter stort förtroende bland kollegor och allmänhet vilket gör den förstärkande effekten ännu större.

Det står ganska klart tycker jag att den nya religionen(i alla fall i vår del av världen) är tron på vetenskapen. Så fort det hänvisas till "vetenskapliga resultat" kan man komma undan med nästan vad som helst. Det är naturligtvis inget fel i att tro på vetenskap men det är absolut inte samma sak som att tro på allt som kallar sig för vetenskap.


Karl Popper, du får mig att tänka lite mer omvänt. Tack för det!

Allra sist: Tänk på att världens säkraste fartyg, Titanic, ansågs osänkbart innan hon förliste en aprilnatt 1912. Väldigt få anser fortfarande att teorin om att hon var osänkbar är sann(vad jag vet och hoppas).......